Söndagen den 6e oktober 2002:

Väl hemma igen så gick jag o la mig en stund då nattens sömn va näst intill obefintlig. Efter att ha vilat en liten stund dök det upp ett sms från HAN.

Han ville se så att vi hade kommit hem som vi skulle igår och ville se hur jag mådde. Efter lite smsande mellan varandra så hade vi bestämt oss för att träffas på kvällen och gå på bio. Han gav förslag på att vi skulle åka till Linköping och att han skulle komma och hämta upp mig.

PANIK!! Det va ju flera timmar kvar. Va fan skulle jag göra fram tills dess?? Kändes som att tiden stog stilla. Jag ville ju inte annat än att göra mig iordning och gå bort och möta upp honom.

Men helt plötsligt hade tiden tickat på och istället började jag bli nervös. Riktigt nervös.. Om någon hade sett mig när jag gick bort till Maxim där han skulle hämta upp mig så skulle dom säkert tro att jag led av parkinsson..

Minuterna kändes som timmar. Jag började tro att han hade ångrat sig.. Klart han hade. Varför skulle han vilja träffa mig?? Tankarna snurrade i huvudet. Men då, borta i kurvan såg jag honom. Som liten hade man ju fantiserat om att drömprinsen skulle komma ridandes på en vit häst. Det va precis den känslan jag fick fast den vita hästen var utbytt mot en vit Golf.

Jag hoppade in i bilen och hoppades att han inte skulle se hur nervös jag var. Men det tog inte många minuter innan nervositeten släppte och vi pratade på som aldrig förr. jag fick rota runt bland skivorna och välja musik. Då det inte fanns så mkt o välja på så satte jag på en skiva med Helloween (metal jukebox) Jag satt och gläppte runt lite bland låtarna och fastnade för deras version av "All my loving" Medans vi lyssnade på den så sänkte Han farten lite och jag undrade om det var nåt speciellt?

- Det är bäst att ta det lite lungt med så drybar last, svarade han och gav mig en blick som fick mitt hjärta att smälta..

Snart svängde vi in på parkeringen och begav oss bort till bion. Helt ärligt så va jag väl inte allt för intreserad av filmerna som visades och tillslut bestämde vi oss för att se "Signs"

När vi hade betalat för biljetterna så tog Han dom och vi gick bort till salongen och gick in och satte oss.. Knäpp som jag är så hade jag velat ha kvar min biljett men jag ville ju inte be honom om att få den.. Det dröjde inte förrän dom började släcka ner och reklamen hoppade igång och snart började även filmen. Några minuter in i filmen la även han upp sin arm på armstödet och tog sedan min hand i sin. Hjärtat stannade till lite och efter det så har jag itne aning om vad som hände i filmen. Helt plötsligt så tändes det upp i salongen och folket började att resa på sig..

Väl ute slog kylan till och jag kände mig som en istapp efter att ha suttit i en varm biosalong. Vi skyndade bort till bilen och snart var vi påväg hem igen. Jag önskade så att kvällen aldrig skulle ta slut. Det kändes som att vi hade så mkt mer o prata om. Jag kunde inte få nog av honom. vi svängde inte på min gata och det va dags att säga hejdå.

När jag kom in så va mamma fortfarande vaken. Nyfiken som hon var så ville hon veta vad vi hade sett för film, va den handlade om och om den var bra.. Rätt så svåra frågor för jag hade inte en susning om vad vi hade tittat på.. Medans vi satt där och pratade så dök det upp världens gulligaste sms från Honom!!

Det va bara början på en 8 år lång kärlekssaga som bara kommer att bli längre och längre..

Jag älskar dig Martin Johansson!!!